Årsavrundning

Portföljlänken på den högra sidan är uppdaterad. Årets sista börsdag har avslutats. Det är väl dags att summera 2016 och lägga det till handlingarna.

Och det går ju fort för mig. Jag klev in på börsen med dunder och brak ganska precis en veckan innan det amerikanska presidentvalet. Man kan ju tycka att jag kanske borde ha funderat både en och två gånger om det var en bra tidpunkt att kliva in. Det var det inte. Fem dagars väntan och siffrorna hade sett annorlunda ut. Mycket annorlunda.

Men, i det långa loppet, med den horisont jag har, torde det inte spela så stor roll. Det är klart, med ränta-på-ränta-effekten spelar ju varje krona idag mer roll än en krona om 20 år. Men jag får väl köra lite mer ekonomiskt med bilden den närmaste månaden, eller likt MiljonärInnan30 helt enkelt använda toaletten i tvättstugan och duscha på jobbet och gneta ihop de där extra pengarna ganska snart.

Framåt då?

Min miserabla löneökning för 2017 går rakt in i sparkvoten. Inflationen är så pass låg att jag kan fortsätta leva på exakt samma lön som under 2016 misstänker jag. Det beslutet är också lite av en konsekvens av att jag snubblade i tanken i November. Jag borde förstås sträva efter att öka sparkvoten ändå, men jag behövde inte fundera särskilt mycket nu. Under året kommer det också, utöver det rena sparandet från nettolön, in en klump pengar motsvarande ungefär 1,5 månaders normal insättning. Det från en kapitalförsäkring jag startade i min dyra storbank i Januari 2016. Återköp nu om några veckor och ett välkommet tillskott i min riktiga portfölj.

I juni kommer skatteåterbäringen. Jag borde förstås försöka räkna ut hur stor den blir, men jag gisstemerar att den kommer att landa någonstans mellan 10-15kkr. Detta då jag varit tjänstledig med föräldrapenning under ett knappt halvår, men arbetsgivarens skatteavdrag har varit baserad på normal inkomst under det andra halvåret. Ineffektivt, naturligtvis, men det kommer också att bli ett skönt tillskott till portföljen.

Jag fick till några nya innehav i portföljen under mellandagarna. Ett av dessa tänker jag ge mig på att publicera min analys av inom den närmaste veckan. Jag googlade, antagligen av ren feghet, för att se vilka andra analyser som fanns av bolaget; jag hittade ett antal. Det "roliga" var att jag hittade analyser från 2010 som, i det närmaste, såg ut ungefär som de analyser som gjordes under hösten i år. Med ungefär samma tankar och slutsatser.

Min analys skiljer sig dock, även om jag inte kan säga markant. Knappast till det bättre heller. Likväl väljer jag att ta in bolaget i min portfölj.

Jag ser hur som helst fram mot ett nytt börsår, vare sig börsen faller eller stiger. Det sparande jag gör kommer jag att göra hur som helst. Är börsen fallande får jag rabatt. Är den stigande är jag med på tåget. Med en sådan inställning skapar man en snygg mental hedge.

Är det bara jag som reagerar på att så många blogginlägg om aktiesparande och privatekonomi avslutas med en fråga?

Strategiformulering del 1

När jag nu gjorde min comeback till börsen tidig November borde jag förstås ha föregått inträdet med mycket mer research än vad jag gjorde. Jag borde ha ställt ett antal frågor, som till exempel:

• Vad är målet med investerandet? 
• Pengamaskin att leva på så fort som möjligt (dvs gå ned i arbetstid  och till sist sluta arbeta - eller i alla fall ha möjligheten att göra det om jag så önskar).
• Guldkant (eller bara miniminivå) vid promoveringen till pensionär. 
• Konkret sparmål för att konsumera.
• Lämna en ekonomisk trygghet/buffert till efterlevande. 

Jag bestämde mig för att det är alternativ två ovan, att spara mot pension. När jag väl satte mig och faktiskt gjorde research insåg jag att vi måste ha ett väldigt gott decenium för att jag ska hinna få ihop en portfölj som jag kan leva på. Om 20 år ser den anständigare ut, men jag har svårt att se att jag faktiskt skulle hinna, i det stora hela, att kunna skapa en pålitlig pengamaskin som skapar mig frihet.

Det är klart att jag kan dra ned på levnadsstandard och leva på ägg och havregryn. Men där är jag inte och självändamålet saknas faktiskt. Idag i alla fall. Guldkanten kommer antingen att kunna innebära ett gott liv som pensionär där jag är, eller omsättas i något trevligt boende i varmare klimat. Någonstans på en klipphylla mellan Nice och Monaco kanske?

Alternativ fyra är också viktigt för mig. Jag kan sätta pengarna på ett bankkonto, men jag vill hellre ta en kalkylerad risk och låta pengarna växa om jag skulle behöva lämna ifrån mig dem i förtid.

• Aktier eller fonder? 
• Bättre/sämre avkastning, nischat eller index?
• Både och? Varken eller?
• Viktning, diversifiering och riskhantering.

Initialt tänkte jag mig 50% fonder och 50% aktier. Det var också så jag fördelade pengarna. Jag valde att använda Avanzas portföljgenerator för fonderna. Aktierna letade jag i Large Cap, med tonvikt på investmentbolag (som fondliknande riskspridare), bank och fastighet. Med fördel utdelande aktier för att mer påtagligt kunna se en ränta-på-ränta-effekt. Mitt sista kriterium var att jag skulle antingen förstå hur det är att vara kund till något av företagen, eller att jag har insyn i vad som driver företagen att göra vinst.

Det tog knappt en månad tills jag drog ned antalet fonder och flyttade till aktier istället. Det var roligt att titta på dagskurser och sänka GAV där skäl fanns, samtidigt som jag försökte nå en viktning som jag tyckte var rimlig mellan de olika innehaven.

Idag är min fördelning 70% aktier/30% fonder. Jag siktar på att ha ungefär 20% i fonder och 80% i aktier. Aktiefonderna står för hel del diversifiering. Eftersom jag satsar en hel del, just nu, på investmentbolag, så får jag indirekt diversifiering även där.

Jag har ingen avsikt att leta nischaktier. Den bransch jag kan, kan jag ärligt talat för dåligt för att kunna fokusera på. Dessutom upplever jag stundom att det är en bransch som är präglad av en viss del bluff och båg. Jag är däremot sugen på att ta mig tiden att fantisera om vad framtiden kan ha i sitt sköte och spekulera i små poster utifrån det.

Däremot saknar jag direkta innehav i skog, medicin och fin- eller fultech. Här har jag kompletteringsplaner att forma under det kommande året.

• Hur många enskilda innehav? 
• Avanzas portföljgenerator ger 10 fonder. Ofta överlappande för att diversifiera. Tittar man på innehållet i en del av dessa överlappande fonder känns det som onödig redundans.
• För aktier har jag sett rekommendationer på minst, eller omkring 15 aktier för att inte lägga alla ägg i samma korg. 

Jag har idag 14 aktier och 5 fonder i portföljen

Jag tänker över tid utöka antalet aktieinnehav. Av flera skäl. Jag kommer inte att kunna hålla reda på ens ett fåtal bolags fundamenta. Därför måste jag diversifiera mera. Helt enkelt för att minska känsligheten för att ett enskilt innehav går åt skogen. Jag har ingen övre gräns. Jag tänker mig inte heller en undre gräns. Jag tänker fortsätta titta på olika bolag under det kommande året och ta in sådana jag tror är stabila över tid.

När jag snokar runt på bloggar kan jag se att många visar upp sina checklistor för att ta in bolag i sin portfölj. Det är kul och inspirerande. Framgent måste jag formalisera en sådan lista jag med. Den finns i bakhuvudet, men den är nog inte särskilt rationell och definitivt inte formell.

Fonderna kommer jag nog att fördela om över tid. Jag har lyckats väl med timing i min PPM-portfölj och jag tänker mig att jag skulle kunna fortsätta att ha en bra känsla för hur nischade fonder, specifikt mot geografiska områden, kan tänkas utvecklas. Det är helt ok att läsa: "Jag har haft tur", för det är mycket möjligt. Men jag har inte haft "otur" hittills.

• Aktieportföljstyp?
• Utdelningsaktier?
• Leta mångdubblare?
• Indexbaserat?

Alla ovanstående. Jag vill ha utdelning, för det är kul. Aktier som ger utdelning har ett semiosynligt mervärde som inte är att underskatta. Jag är också sugen på att se mig om, i högre grad, efter aktier som ger utdelningar månads- eller kvartalsvis. Det medför också att jag troligen tvingas till bättre research då jag måste titta utanför Sveriges börser i högre grad. Det medför i sin tur att jag måste förstå valutarisk och skaffa mig bättre kunskap om vad som påverkar valutor. Det ser jag fram mot att försöka förkovra mig i.

Jag vill leta mångdubblare. Dessa får gärna stå för ett minimal del av portföljen. Som krydda har jag sett det beskrivas som. Men jag vill göra bra research för det, inte bara ta frimärksaktier. Den här delen är direkt avhängig att jag faktiskt tar mig tid att fantisera om framtiden 1

Under den här korta tiden jag nu spekulerat inser jag att jag letat efter stora och relativt stabila bolag. Så jag har inget mot att handla aktier som återfinns i ex OMX30. Men det är inget krav. Och jag skulle inte försöka spegla något index heller. Indexen är matematiska och artificiella. Min portfölj ska vara genomtänkt. Nu har jag ingen som helst tro på att jag skulle slå index. Tja, något index. Men det vore dumt att inte försöka.

Sammanfattningsvis:

• Jag vill inte leva som fattigpensionär.
• Jag kommer att ha både fonder och aktier, med vikt mot aktier.
• Jag strävar efter att ha trygghet och ligga omkring index.
• Jag ska formalisera en checklista för bolag som kan kvala in i portföljen. 
• Jag ska vara öppen för att handla på fler marknader än den svenska.

När jag pensioneras vid 67.

Jag har under de senaste dagarna lekt lite med de olika sparkalkylatorer jag kommit över. Även om det inte kommer som någon överraskning, så är det en nästan lite deprimerande syn.

I korthet, om jag försöker mig på att vara en smart utdelningsinvesterare med målet att kunna leva på endast utdelningar så är jag rökt. Jag hinner inte skapa en portfölj som ger tillräckligt bra avkastning innan jag går i pension. Förutsatt att:

• Pensionsåldern inte kommer att vara närmare 80. 
• Jag inte ökar min sparkvot en hel del.
• Har en fördjävla tur.

Och tur tänker jag inte förlita mig till. För med tur tillkommer också risk, bra mycket större än vad jag är sugen på.

Sparkvoten då? Ja, idag ligger jag på 10%. Jag räknar med att jag kan räkna upp den över tid, men inte med särskilt stor hastighet. Det finns ett barn i mitt liv, och option på ett syskon till det barnet.  Det kommer inte att underlätta en ökning av sparkvoten även om återbruk kommer att minska kostnaderna för ett eventuellt barn 2.

Varje peng jag kan lägga undan kommer att hjälpa. Men jag skulle också behöva se över alla utgifter och minska dem. Och då blir det kollision med komfortzonen och homeostasen som är etablerad. Jag är inte sugen på ett sämre boende för att kunna vara snålt ekonomiskt oberoende vid 65 liksom.

Jag har en hyfsat trygg arbetsgivare idag. God tjänstepension, välutvecklad IPS (som nu bara ska förvaltas till dess jag kan ta ut den och förvalta den ännu bättre om något drygt decenium). Hyfsat väl förvaltad portfölj i PPM, och så vidare. Så visst, jag kan spara mot en guldkant, men den finns till viss del redan där.

Och till råga på allt, och det här är väl den mer deprimerande delen. På den korta tid jag nu försökt bygga en utdelningsportfölj ser det ut som kommer, om prognosen håller, justerat för utdelningar, ändå mina aktieinnehav underprestera jämfört med mitt fondinnehav. Och då är frågan om jag tycker att det är tillräckligt kul att peta i aktier hit och dit för att i slutändan ändå få mindre pengar än vad jag får från passiv förvaltning i någon global indexfond.


Men det finns förstås en aspekt till som jag inte tagit med i beräkningarna, mest för att jag inte kan kontrollera faktorn fullt ut. Den andra vårdnadshavaren till det nuvarande barnet har idag inte någon riktig inkomst, vilket tunnar ut mitt konto en hel del varje månad. Om den delen korrigerar sig (en horisont om ca 2 år) kan min sparkvot dock förändras dramatiskt, kanske upp mot 50% istället för dagens 10%.

På kort sikt måste jag suga på den här karamellen, åtminstone över vårens utdelningssäsong för att se om jag ska ge upp mitt aktiva investerande eller inte. Om min sparkvot förändras då hushållets nettoinkomst ökar, tja, då får jag ta ett nytt beslut.

Olyckskorparna kraxar

Under den senaste veckan tycker jag mig ha sett fler och fler olyckskorpar kraxa. Det är mycket snack om att börsen nu måste gå ned. När kommer kraschen? Är det inte dags för vinsthemtagning. Börsen är ju trots allt på ATH!?

Man hänvisar till ränteläge, den starka dollarn, oljesituationen, låg inflation, Trump, ökade statsskulder, stödköp från central- eller riksbanker, bankkrisen som inte återhämtat sig på riktigt, eurokrisen och så vidare.

Bortsett från naturkatastrofer (Trump potentiellt inräknad) så är det enda som just nu kan tänka sig rasa börsen är själva rädslan för att börsen skulle rasa. Jag är inget proffs, det erkänner jag gärna. Men det finns inga logiska eller fundamentala skäl till att börsen skulle rasa, uppräkningen ovan till trots.

Folk äter och dricker, röker, blir sjuka och köper bilar. Industrin automatiseras och internethandeln växer. Banker tar in utlåningsränta och teknik och medicin gör hela tiden framsteg som åtminstone bibehåller, men troligen ökar kapitaliseringen. Den, så kallade, tredje världen gör också framsteg. Sydamerikanska länder kommer att bryta genom korruption och få en rimligare fördelningspolitik vilket kommer att öka konsumtionen. Ett stort antal av Afrikas länder genomgår reformer gällande utbildning och utvecklas även dem i en rasande takt. Kina kanske faller tillbaka för att ta nya tag och Indien kommer alltmer att visa sig vara en stark spelare i världsekonomin.

Men ja, visst kan europeiska börser falla tillbaka på grund av affekt som oro och rädsla. Världsekonomin som sådan kommer inte att avstanna. Tja, om inte en meteorit landar fel eller Yellowstone exploderar.

Nej, jag har dels för lite vinst att realisera, men inte minst med den långsiktighet jag har kommer en halvering av portföljvärdet att vara förargligt, men knappast någon undergång.

Nej, jag tänker inte sitta utanför börsen och se pengarna sakta förlora värde. Det är, som jag ser det, troligt att börsen ökar ytterligare 20%, eller varför inte fördubblas, innan ett ras "måste" komma.

Full fart framåt?

Den första dagen min portfölj faktiskt slår index samt att inget enskilt innehav backade. Det hindrade mig inte från att göra ytterligare några köp som ytterligare snittade ned. Jag har fortfarande en hel del likvida medel som ska spenderas för att göra nytta, så även en fin dag som denna, utan egentliga rabatter, så känns det bra att göra ytterligare köp.

Jag utökade även min portfölj idag med två aktier jag känner har saknats. Nordea Bank och Ratos B. Jag gillar verkligen inte Nordea som kund, men som ägare får jag alla de fördelar jag ser som nackdelar som kund. Ratos känns lite som en chansning egentligen, men vad jag hittills har kunnat läsa mig till känner jag i alla fall en fundamental tro på att bolaget kan utvecklas i positiv riktning.

Jag tog mig också en stund på eftermiddagen för att fundera på hur jag vill att fördelningen mellan innehaven ska se ut. Det ger mig en god ledtråd om hur jag ska spendera framtida månadsinsättningar, även om jag misstänker att det kommer att dröja ganska länge innan jag når min målbild. Sammanfattat tänker jag mig en så pass god riskminimering som möjligt med aktieinnehav, det gör att de investmentbolag jag har i portföljen ska ligga på vardera 10%. Därtill också H&M på 10%. Alla övriga innehav ska ligga på ungefär 5%. I januari, då jag uppdaterar portföljsidan jag har här, kommer jag att komplettera med relativ fördelning.

Från 20% till 17% likvid.

De sålda fondandelarna trillade in och de två senaste dagarna har jag snittat ned mig i de aktier där kursen är under mitt inköpssnitt och att aktien backat för den dagen. Minirea, typ. Det rör sig om ören eller ett fåtal kronor och är egentligen struntsummor sett till min placeringshorisont. Å andra sidan. Även den minsta krona påverkas av ränta-på-ränta-effekten. På sikt gör det antagligen en skillnad.

Jag har haft tur, på sätt och vis. Någon aktie i min portfölj har fallit varenda dag den här veckan så jag fått lämpliga köplägen. Eftersom jag inte har något mål med att ha likvider så fortsätter jag tanka i Swedish Match, just för den kommande utdelningen. Huruvida jag faktiskt ska ha hög vikt av Swedish Match eller inte ställer jag mig tveksam till i jämförelse med andra innehav. Men det viktas om medelst inköp av de andra aktierna, inte genom att likvidera där jag har tyngd.

Någonting jag planerat att hålla mig undan från är rena spekulationsaktier eller frimärksaktier. Jag strävar efter mer trygghet än vad de tenderar att ge. Samtidigt skulle det vara kul om något fåtal % av det totala innehavet placerades i högriskaktier som jag faktiskt tror på. För jag snubblar ju faktiskt på intressanta företag då och då. Jag tror dock, tills vidare, att jag ska hålla på min nuvarande strategi.

Snittar ned lite

Idag, på en krabbgående börs tar jag chansen att snitta ned mig lite i de bolag jag tror på. Är de röda för dagen och ligger under min inköpskurs tar jag chansen att ladda lite. Det är ju små inköp på ett fåtal aktier per post, så effekten av att snitta ned blir ju inte så stor. Men den känns bra i hjärtat.

Under morgonen går resten av mina fondförsäljningar genom, och med likvider på kontot får börsen gärna tappa lite mer under den närmaste veckan, så jag kan fortsätta snitta ned.

När jag var aktiv för länge sedan var Börssnack på DI där man hängde. Eller ja, jag hängde inte där särskilt länge. Det var för jobbigt att sovra bland alla uppjagade själars försöka att hissa just sina innehav. Jag inte direkt vart man borde hänga numera. Jag vet faktiskt inte heller om jag behöver hänga någonstans. Det räcker kanske med det antal poddar jag försöker hålla mig ajour med. Trots allt, jag är inte ute efter spekulationer i tillväxtbolag den här gången. Även om det gick bra då, en gång i tiden, är jag inte säker på att jag har samma näsa eller ork nuförtiden.

Det kliar i fingrarna.

Alltså, det skulle ju vara roligt om lönen kom i morgon. Jag vill ha fler aktier nu. Jag vill prognosticera de utdelningar som kommer till våren och jag vill trycka på köpknappen oftare.

Det känns fantastiskt bra att jag nu har en horizont på över 20 år för mina placeringar. Jag behöver inte räkna ören och försöka hitta perfekt timing för nya köp. Visst, det är alltid roligare att köpa på en minidipp än på en minitopp. Men med det långa perspektivet så spelar en krona hit eller dit inte särskilt mycket.

Helt annorlunda än när jag daytradade för snart två decenium sedan. Det ger en helt annan ro i kroppen. Jag behöver inte adrenalinet lika mycket nu heller.

Men jag håller på att avyttra lite fonder nu så det kommer att dunka ned en del pengar den här veckan. Men jag ska försöka suga på karamellen och inte trycka av all likvid på en gång. Det kan gott få ta några dagar.

För mig, i alla fall, är det inte helt tydligt att Swedish Matchs extrautdelning till jul är inprisad. Det borde den ju vara kan man tycka - men det kanske inte är helt osannolikt att en större del kan få gå dit bara för att jag ska få gotta mig i en lite större utdelning. Det värsta som kan hända är ju att det redan är inprisat och den faller med utdelningens storlek.

I värsta fall, tappar den kanske några kronor till. Eller ska jag säga i bästa fall? Nikotinet är inte helt enkelt att sluta med och jag känner mig ganska säker om att man kommer att kunna konkurrera bättre i lågprissegmentet snart nog. De flesta lågprisade prisar smakar ändå inte riktigt bra. Jag kan tänka mig att ligga kvar i Swedish Match och kanske till och med tanka lite till om det visar sig att den skulle falla med mer än utdelningens storlek.