När jag pensioneras vid 67.

Jag har under de senaste dagarna lekt lite med de olika sparkalkylatorer jag kommit över. Även om det inte kommer som någon överraskning, så är det en nästan lite deprimerande syn.

I korthet, om jag försöker mig på att vara en smart utdelningsinvesterare med målet att kunna leva på endast utdelningar så är jag rökt. Jag hinner inte skapa en portfölj som ger tillräckligt bra avkastning innan jag går i pension. Förutsatt att:

• Pensionsåldern inte kommer att vara närmare 80. 
• Jag inte ökar min sparkvot en hel del.
• Har en fördjävla tur.

Och tur tänker jag inte förlita mig till. För med tur tillkommer också risk, bra mycket större än vad jag är sugen på.

Sparkvoten då? Ja, idag ligger jag på 10%. Jag räknar med att jag kan räkna upp den över tid, men inte med särskilt stor hastighet. Det finns ett barn i mitt liv, och option på ett syskon till det barnet.  Det kommer inte att underlätta en ökning av sparkvoten även om återbruk kommer att minska kostnaderna för ett eventuellt barn 2.

Varje peng jag kan lägga undan kommer att hjälpa. Men jag skulle också behöva se över alla utgifter och minska dem. Och då blir det kollision med komfortzonen och homeostasen som är etablerad. Jag är inte sugen på ett sämre boende för att kunna vara snålt ekonomiskt oberoende vid 65 liksom.

Jag har en hyfsat trygg arbetsgivare idag. God tjänstepension, välutvecklad IPS (som nu bara ska förvaltas till dess jag kan ta ut den och förvalta den ännu bättre om något drygt decenium). Hyfsat väl förvaltad portfölj i PPM, och så vidare. Så visst, jag kan spara mot en guldkant, men den finns till viss del redan där.

Och till råga på allt, och det här är väl den mer deprimerande delen. På den korta tid jag nu försökt bygga en utdelningsportfölj ser det ut som kommer, om prognosen håller, justerat för utdelningar, ändå mina aktieinnehav underprestera jämfört med mitt fondinnehav. Och då är frågan om jag tycker att det är tillräckligt kul att peta i aktier hit och dit för att i slutändan ändå få mindre pengar än vad jag får från passiv förvaltning i någon global indexfond.


Men det finns förstås en aspekt till som jag inte tagit med i beräkningarna, mest för att jag inte kan kontrollera faktorn fullt ut. Den andra vårdnadshavaren till det nuvarande barnet har idag inte någon riktig inkomst, vilket tunnar ut mitt konto en hel del varje månad. Om den delen korrigerar sig (en horisont om ca 2 år) kan min sparkvot dock förändras dramatiskt, kanske upp mot 50% istället för dagens 10%.

På kort sikt måste jag suga på den här karamellen, åtminstone över vårens utdelningssäsong för att se om jag ska ge upp mitt aktiva investerande eller inte. Om min sparkvot förändras då hushållets nettoinkomst ökar, tja, då får jag ta ett nytt beslut.