Alltså, jag hittar långt många fler intressanta bolag att lägga till i min portfölj än bolag som borde åka ut. Jag hittar dessutom dessa intressanta bolag i facket trist-och-tråkig. Det är sällan de trista och tråkiga blir några kursraketer. Å andra sidan blir de också lika sällan platta fall, även om t ex H&M gör ett tappert försök just nu.
Men visst, det finns några få bolag som kommer att få säga adjö inom en snar framtid. Men, jag vill ju bara ha den på vårkanten kommande utdelningen först. Liksom.
Och jag vill ju inte riktigt tänka så. Risken med att sitta på t ex Ericsson fram till den (för våren bantade) utdelningen är ju att den uppgång jag just nu har löper hyfsat stor risk att minska. Och då minska mer än vad den stundande utdelningen ger. Så borde jag behålla Ericsson då om jag nu har ett inriktningsbeslut på att göra mig av med den?
Svaret, i mitt fall, är ett solklart Nja!
Ericsson har (haft) trubbel. 5G kommer att avhjälpa en viss del av trubblet. Omställnings- och besparingsarbetet kommer att hjälpa räkenskaperna. Men kommer Ericsson att kunna ställa om tillräckligt mycket för att vara konkurrenskraftigt i framtiden? Kommer de att vara/bli/hålla sig så pass mycket bättre än konkurrenterna? Någonstans känner jag tvivel inför det. Det är ganska nedvärderande att tänka som jag gör, men när jag tänker på Ericsson är det inte innovation som i Google eller Tesla jag tänker på. Jag associerar snarare till mossa och spindelväv. Som sagt, inte rättvist och troligen inte ens sant, likväl får jag känslan av avslagen öl i munnen.
I morgon hämtar jag hem den lilla vinst jag nått i Ericsson. Telia kommer antagligen att följa efter inte långt senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar